Digital Storytelling
Först var jag skeptisk, skulle det verkligen ta två långdagar att göra typ tre minuters film med bara bilder och ljud. Men det tog 16 timmar!
Sen jag fick reda på att vi skulle snacka om sekten blev jag chockad eftersom hur FAN ska man klara sig på att berätta allt på tre-fyra minuter. Men det gick:)
Man berätta ju inte allt. Långt ifrån! men en liten del i det hela och alla berätta olika. Jag är nöjd med resultatet. Men det ligger nära om hjärtat så, ja, snälla gör inte narr av mig för det är ett känsligt ämne, men jag vill gärna bara att folk ska få veta hur jag uppfattade allt från att jag var liten till nu.
→Min film (länk till facebook där den ligger)←
♥
Axel<3
Jag är så tacksam att han ville ha tillbaka mig efter jag gjorde slut med honom. Jag skäms för att jag gjorde det...
Det är nog som han sa att man vet verkligen inte vad man har försen man förlorar det. Nu är allt dubbelt så mycket bättre än innan.
Älskar honom från djupet av mitt hjärta!
Livet...
Livet är en gåta...
Låt mig skratta!
Livet är ingen fucking gåta! Gåtor har svar, men livet har inget svar, det är patetiskt att vi letar!
Vi är ett expriment, vårt hjärta slår, men varför? Jo vi föddes så, men när det slutar gå så börjar det inte igen. Varför?
Det är någon som leker med oss... Alien? Gud? Vem vet? Vi kan inte ta reda på det för vi är för upptagna med att fundera ut någon fucking lösning på varför vi lever, någon slags mening.
Ge upp och ha sex, det är det enda som är kul i den här världen...
Knulla på mina vänner!
Peace out!<3
Jehovas Vittnen... (suck)
Tänkte visa att utdrag från Jehovas vittnens Egen tidning:
Först ska jag förklara några ord
Älste=Någon som anses vara bättre på att ge råd än andra medemmar som har högre rang
Tjänsten=Knacka dörr
Värdsligt=Något som andra människor gör(farligt) JVs ska hålla sig ifrån för det är sataniskt och demoner tar över en om man gör det.
Vakttornet 2009 med den absurda titeln "Min religion - Mitt val eller mina föräldrars?"
"Kan du som en Guds tjänare hjälpa ungdomar i församlingen att uppskatta det andliga arv de fått? Även om föräldrarna har ansvaret att fostra sina barn kan andra i församlingen, i synnerhet de äldste, understödja föräldrarnas ansträngningar. Det är särskilt viktigt att hjälpa familjer där bara en av föräldrarna är ett Jehovas vittne.
Vad kan de äldste göra för att hjälpa ungdomar att älska Jehova och få dem att känna att de behövs och är uppskattade? Mariusz, som tjänar som äldste i en församling i Polen, säger: ”De äldste bör prata, prata, prata med ungdomarna. De bör göra det inte bara när det uppstår problem, utan också vid andra tillfällen – i tjänsten, efter mötena eller över en kopp te.” Varför inte fråga ungdomarna vad de tycker om församlingen? Sådan öppen kommunikation drar de unga närmare församlingen och får dem att känna att de är en del av den.
Om du tjänar som äldste, försöker du då lära känna de unga i församlingen? Albert, som nämndes tidigare, tjänar nu som äldste, men som ung upplevde han olika prövningar. Han säger: ”Som ung vuxen behövde jag personliga herdebesök.” De äldste kan visa personligt intresse för ungdomar också genom att be för dem. (2 Tim. 1:3)
Det är bra för de unga att bli engagerade i församlingens verksamhet. Annars kanske de inriktar sig på att nå världsliga mål. Kan ni som är äldre gå med dem i tjänsten och bli vän med dem? Var tillsammans med de unga också på fritiden, skapa en atmosfär av tillit och vänskap. Jola påminner sig: ”En pionjärsyster visade personligt intresse för mig. Det var tillsammans med henne som jag för första gången gick i tjänsten därför att jag själv ville det.” "
Med andra ord, ligg på dem tills dem ger sig för det är så det är i praktiken!
Vaktornet är för övrigt en tidningdem ger ut, så alla ser det här.
Ja, slutsatser... Ni har egna huvuden (Håll i dem så inte JVs kommer och hjärntvättar dem!)
Smärta
Känns alltid så jobbigt att skriva här om känslor, men jag tror att det är bra för mig.
Allt som känns jobbigt känns lite bättre efter.
Man känner det när det börjar rinna ner för kinden.
Lättnaden, lättnaden från stenen, stenen som tynger mitt bröst, blir mindre mer och mer.
Nästan bara jobbigt att snacka om det nu, att skriva känns bättre.
Vill bara säga att jag hörde att det är klassat som samma trauma att lämna en sekt som att komma till ett nytt land från ett krigshärgat land. Man vet inte vad som händer med sin familj, vänner och släkt för man har ingen kontakt. Man kommer in i en ny värld där man på egen hand får lära sig regler med mera pga att man varit helt inlåst i sekten utan vetskapen om vad som händer utanför.
Allt är nytt för moi nu. Allt jag ska göra tycka inte göra och ogilla var sagt och befallt av sekten för mig. Nu när man måste göra egna beslut utan rådgivning är inte allt självklart längre. Tryggheten är borta och man känner sig utlämnad totalt.
Men jag tycker jag klarat mig bra.
Jag har tagit hjälp av soc som betalar min lägenhet, jag fixar mat på bordet och jag söker jobb aktivt och utanför allt det sköter jag min nya linje jag fixat.
känner mig uppoch ner .-.
Utnuffad men har precis hittat min fallskärm precis innan jag nådde botten
Kärleken slipprar fram...
Jag känner att jag mer och mer inser att jag är född estet och är det inte så att dem flesta esteter är med om tragedier. Det kanske är bra att jag går igenom allt nu då för att kunna få ut min frustration på det sättet och bli kreativ.
Jag känner att lusten för att skriva låtar bara ökar hela tiden ju mer jag kommer ur chocken som nu pågått i ett halvår.
Jag tror jag börjat nå bearbetning/gråta-av-sig fasen. Det gör mer ont nu än någonsin men som tur räddade farmor min dag idag. Hon skrev några rader på msn om att hon tänker på mig och att hon vill att jag ska må bra och frågade uppriktigt hur jag mådde och om jag hade tillräckligt med mat och så.
UPPSKATTAS!
Men jag är bara orolig för morgondagen, får jag någon som säger det till mig. Eller står jag ensam ännu en dag.
Kommer jag orka det?
Kommer det ett slut eller blir existensen långvarig för mig.
Jag vill kämpa, men är det så ödet är menat för mig?
Tänker för mycket.
Min störta önskan just nu var att jag blev helt IQ-befriad, slippa tänka och alltid tro det bästa.
