mizzopersson

Försöker fylla hålet varje dag om det går.
Men jag tror jag kopplat hålet fel. Jag fyller fel hål.
Jag vet vad jag saknar men fyllningen är för långt bort
Otillgängligt...

Jag trodde jag klarade mig utan men svagheten kryper fram
allt handlar om uppoffringar.
Uppoffringar jag inte kan göra.
Jag önskar någon bara kunde säga vad jag ska göra och allt skulle vara glasklart.
Ingen ånger och direkt lösning.
Lösning.
Jag ryser varje gång min hjärna säger det.
Inte i kroppen utan i själen, altet jag är.
Vet inte vad jag är, homo sapiens men det känns inte helt.

Jag vet vad jag vill men accepterar inte villkoren
Svagheten kryper fram
Vetskapen om att andra saknar kunskap, eller i alla fall inte når fullheten.
Inte ens jag vet vad fullheten är.
Altet är lång borta.
Vet inte vad jag ska säga.
Orden existerar inte i lexikonet.
Bara i mig.
Är jag ensam om det.
Kanske ska lära mig ett nytt språk. Där kanske orden finns.
Många klagar ju på att svenska är ett ordfattigt språk och skriver gott om dem härliga komlicerade fulländade engelska förstående orden.
Fullhet.
Tror inte det finns på något språk.
Jag blev till i Sverige, borde jag inte nöja mig och vara anpassad till det då?
Fullhet.
Ett ord som bara finns i mig.

Önskan, så långt borta.

Skalet är officiellt borta...