Idag kom beskedet...
Lite bakis från Challes besök igår, ensam i lägenheten, tänkte bara ringa hem och fråga hur det går med att jag ska få datorn jag använde när jag bodde hemma.
Det gick bra, befrielse...
"Sen vill jag bara säga att jag tackar gud för att jag har glömt dig som en dotter Linn... Du finns inte längre. Jag är beredd på att låta dig gå och förstöra ditt liv. Det är ditt val. jag är inte ledsen längre."(Citat av mamma)
Jag lämnade Jehovas Vittnen i somras för jag ville bli normal.
Så alla mina barndomskompisar, släkt och familj vilka är JV:s lämna mig och ser mig som död för dem.
Nu har jag få vänner men håller på att samla. Det har ju bara gått ett halvår sen jag lämna nu men man tvivlar ju på kärlek, men jag antar att det är normalt i mitt läge.
Ja så idag ringde jag min mamma och ni såg ju vad hon sa, plus att jag är en skam med mera dem pladdrar för dem vill ha tillbaka mig i sekten så klart.
Tungt bara att man inte bara är övergiven utan att man inte ens finns i hjärtat hos dem som tog mig till den här världen.
Jag har aldig sagt att jag är helt normal, men jag är inte konsig.
Jag hoppas på acceptans...
du är bäst! glöm inte hur bra du är! älskar dig, Marielle<3
jag tror att det där är så jävla mycket bullshit. en taktik för att du ska få hjärtesorg och dåligt samvete så att du kommer tillbaka. jag tror att man aldrig någonsin slutar älska sina barn.
du var så jävla stark som vågade gå ut ur den där sekten, trots att du visste konsekvenserna. det kommer nog en dag när du kan leva med att leva utan dom som svek dig.
<3
Hej vännen;)
Du är inte ensam. Jag växte upp som JV från jag var 3 år och på min pappas sida var dem flesta Jv under min uppväxt. Jag gifte mig 17 år gammal och fick 4 fina barn under dessa år som jag var gift och verksam /overksam vittne. Men mycket tvivel när mina barn blev större..
Men ingen lätt match lämna.. skedde via förälskelse och abrubt bröt med mina barns pappa och blev utesluten pga av otrohet.
De höll naturligtvis inte men på den vägen är det..det är 8 år sen. Mina barn och barnens pappa lämnade med ..
Men följderna av min uteslutning lever jag med varje dag på olika sätt. Hela ens gemensamma plattform rubbas. Barndoms vänner , syskon och föräldrar det blir aldrig som förr.
Man får försöka bygga ett nytt liv. Ta hjälp med samtalskontakt..vara starkt.
Finns här med erfarenheter av utstöttning på olika sätt både för mig och mina barn som aldrig var döpta.
Men ångrar mig aldrig.
Varma goa kramar Anette
Styrkekram till dig.
Jag vet vad du går igenom eftersom jag själv länmade JV för 3 år sedan.
Även fast du räknas som död så kommer du aldrig lämna deras hjärtan. Varför kallar du det sekt? du vet att det inte stämmer.
Önskar dig all lycka till i framtiden! Du har tagit ett mycket klokt beslut!
Skrämmande o se hur JV försöker kontrollera sina medlemmar o ex-medlemmar.
You got Onwn3d by your M0th3r!
Om du behöver vänner och behöver prata av dig så adda mig på facebook.....är 33 och har vart utesluten sedan jag var 20.....att skaffa vänner är ganska jobbigt när man vart en outsider hela uppväxten i skolan mm och sen försvinner alla de "vänner" som man växt upp med....ja ja du vet.
Men kan säga att man blir stark av att klara sig själv, men ganska jobbigt att inte ha det där sociala nätverket att falla tillbaka på om det skulle gå åt pipan med jobb etc !
Kämpa på, det kommer vara apjobbigt !!
Klart att de fortfarande bryr sig, men de gör väl sitt bästa att låta bli eftersom de är ledsna. Dessutom uppmuntras de ju dagligen att göra just det! Jag tycker inte att du ska tycka synd om dem, eftersom de särksilt som föräldrar BORDE prioritera sitt barn före, men de är offer för en hjärtlös anordning (som kallas det motsatta) som egentligen mest är effektiv till att skrämma folk från att våga undersöka vad de själva verkligen tror.
Men du vet vad de tror; andlig renhet etc etc.
Att de är uppriktiga betyder bara inte att de har rätt. det är tyvärr de som slänger bort sina liv, inte du. JAg sörjer varje dag vänner och släktingar som jag vet låter bli att leva de liv de vill ha; försöker inte odla sina intressen, skaffar inte barn (!) och liknande på grudn av sin tro. De lever inte sitt verkliga liv, utan i förhoppningen om något annat (som inte kommer). DU har en möjlighet att leva DITT liv!
Var stark, våga lita på människor och försök skaffa andra nära relationer att ha med dig genom livet. Förhoppningsvis gör dina föräldrar som många andra, mjuknar lite med åren så att ni ändå kan ha någon form av vettig relation även om ni inte kan prata om religion eller livsåskådningsfrågor.
.d - ledsen över det du går igenom men glad att du vågar
